Julen är över och förhandlingarna om nya kollektivavtal har dragit igång på allvar. Som vanligt har fack och arbetsgivare helt skilda utgångspunkter, skriver Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall.
När vi satte våra avtalskrav tog vi hänsyn till en mängd faktorer – den ekonomiska krisen, industrins framtid och att löntagarna skulle få en rimlig del av företagens långsiktiga vinster.
Trots att våra krav är både realistiska, hållbara över tid och relativt blygsamma säger arbetsgivarna blankt nej. Nej till ökad reallön. Nej till mer trygghet. Nej till bättre arbetsvillkor.
Arbetsgivarna vill i stället att kollektivavtalen ska bli mer dispositiva, det vill säga att innehållet i avtalen ska gå att förändra lokalt, (läs: försämra) beroende på hur det går för det enskilda företaget. Det enda arbetsgivarna egentligen vill fastställa i centrala kollektivavtal är löntagarnas fredsplikt.
På så vis vill de själva få diktera villkoren. På så vis vill de få löntagarna att ensamma bära hela ansvaret för ekonomin, industrin och jobben. På så vis vill de göra de anställda mer ”flexibla”. Det blir inget av med det!
När ska arbetsgivarna förstå att nöjda, trygga och kompetenta löntagare är en långt bättre investering för företagen än anställda som känner sig behandlade som utbytbara slit- och slängvaror?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar